The child in me...

Aah visst betyder solen så himla mycket nu i början av våren, man blir lika facinerad och glad varje dag som man vaknar och upptäcker att solen skiner....
Lite knasigt när man har levt på jorden i snart 16 år (fyller år om en vecka!), med ett antal soltimmar i bagaget...

Så märkvärdigt är det väl inte!? Men joo, solen betyder så sjukt mycket!.
Man blir gladare, piggare, friskare, vackrare och mer levande på något sätt!...
Jag vill bara ut och springa,hoppa,dansa,sjunga, sitta ute i solen,le,skratta och äta glass.
Önskar att jag var barn igen...
Då var våren ännu härligare,man vårstädade sin lekstuga, precis som mamma vårstädade huset, fräschade upp den efter den långa vintern för att sedan tillbringa en hel sommar med olika lekar som hade sin bas i sitt alldeles egna lilla hus...

Man kunde äntligen börja leka i sandlådan,åka rutchekana,gunga och cykla.
Man tog av sig skorna, sprang runt på gräsmattan som en galen hund, skrattade fast än man inte visste vad man skrattade åt riktigt... Om det regnade så kunde man spendera en hel dag framför någon Pippi Långstrump eller Timon & Pumpa film - utan färäldranas tjat och utan ens dåligt samvete..
Lyckan var total när gruset på trottoarena äntligen sopades bort,
-fram med sparkcykeln,rollerbladsen och dockvagnen...
Alla grannkompisarna samlades, man var fri och levde sig in i olika världar o lekar varje dag..
Man kände sig aldrig obekväm eller annorlunda, man hade självförtroende och vågade vara sig själv till fullo.
Livet var en lek, allt var så mycket mer spännande, man var o så ovetande om allt som hände runt omkring, men ändå så myckt lyckligare. Födelsedagar tillexempel, hur fantastiskt speciella och underbara var inte dom när man var liten till expempel!? Det känns inte som att det var så länge sedan jag var liten, men ändå så gör det det.
Minnena om hur allt upplevdes och kändes när man var liten blir suddigare och suddigare för var år som går, fast jag kommer nog aldrig att glömma helt, det vill jag inte göra.

Jag kommer alltid att sakna barndomen!......
En sak vet iallafall och det är att  jag kommer alltid att ha ett litet barn i mig, som jag  aldrig kommer låta dö!...

Med dessa tankar i hjärnan så har jag Så svårt att ta på mig rollen som näst intill vuxen, det känns så fel att sitta med näsan nertryckt i en bok och plugga..
När man egentligen bara vill ut och cykla,springa och skratta....
Barnet i mig är envist, vill verkligen Inte växa upp...Särskilt när det är vår och solen skiner...

Åh, Pippi- var kan man köpa dina krumilurpiller för någonstans?!...

      ;-)

                    image410
                     

                    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se