Omtumlande...Roligt ord som kan beskriva min dag på IKEA...

VARNING! för ironi och överdrivelse i små  mängder!...

Utflykten till IKEA i Barkarby började som vilken liten familjetripp som helst.
Men tack vare min vilda fantasi och knivskarpa ögon så fick jag ihop det hela till en salig resa.
Inkluderat Peter Siepen, självmordsbombare,talibaner,bebisar, snattare och Fredde Granberg.
Härlig mix va?!

Haha- kan säga att jag var lite småvirrig ett tag!..
Den första uppenbarelsen jag får syn på efter en good lunch o bebislek är Peter Siepen som kommer gående tillsammans med en ung, superblonderad, enligt gåstilen bimbo med en liten chiachaua upptryckt under armen
Hallå är inte han typ 50 snart, gubbe vafan?!..
... Kanske var de hans brorsdotter- who knows?!
Well, precis efter dessa tankar- (ja funderade på att skicka in en liten notis till "Hört&Sett" eller "Hänt Extra" för att kanske få sig en extrapeng- foto hade såklart vart ett plus o min nuvarande mobilkamera SUGER
- kunde ju inte ta upp digitalkameran direkt så den idén sket sig...
Usch, vad jag skulle känna mig som en skvallerkärring också!..)

Så uppenbarar sig en kvinna precis bakom mig
- iklädd svart burka från huvud till tå med endast en liten springa för ögon- Inget man ser var dag så jag kunde inte rå för att jag ryckte till lite...Hjälp.. Åh stackars kvinna!..
Men så fort jag fick se hennes man med intensiv och skrämmande blick, lång skägg och långa kläder..
Började min fantasi löpa amok...

"Dom är tallibaner, dom ska spränga hela IKEA i luften" viskade jag till Madde.
Jag följde dom med blicken o blev rädd när dom stirrade tillbaka...
De gick fram och tillbaka o jag var säker på att de hade fuffens för sig- de höll på att planera, satte ut bomber bland glasen och bland sofforna....

När larmet en tid senare börjar tjuta något DJÄVULSKT
(Stackars Theo hade precis somnat i sin vagn, men vaknade inte som tur var!..)
Då började mitt hjärta slå hårt- på riktigt " Det är tallibanerna, jag vet det!!"  sa jag aningen högre till M.
Att halva personalstyrkan någon kvart tidigare stapetserat genom varuhuset , på led och misstänktsamt tysta gjorde inte att min fantasi slutade att flöda
- dom var påväg att sättas i gissla- hela varuhuset skulle sättas i gisslan.
"Jag visste det!! Jag var säkert den enda som insett de i tid- korkade svenskar!!"

Att sedan få syn på Fredde Granberg lättade upp stämningen något..
Mina tankar for ju till "Hem till Midgård" och "Ronny & Ragge" för ett tag
-" de var meningen-att jag skulle få uppleva lite roliga tankar innan jag skulle dö, jag visste det!..."

Ju närmade kassorna vi närmade oss, dessto lugnare kände jag mig...
Fast alla människor kändes så skrämmande helt plötsligt, jag höll ett hårt tag om väskan, kände mig småvirrig o smårädd fortfarande.
Ingen stans går man säker tänkte jag och väjde från människor som såg hotfulla ut...

Fick se en skamsen,rödkindad flicka  i 14-års åldern vandra genom lampavdelningen tätt bakom en barsk kvinna från personalen som höll i en stor handväska som såg ut att vara fylld till brädden med grejer- påväg till personalrummet..Senare ser jag en man komma, även han tillsammans med den barska kvinnan.
Jag hör och förstår att han är flickans pappa...
Arma människor säger jag bara, arma människor....

När vi en kvart senare vandrar ut genom utgången  och jag känner den kalla, friska luften komma emot mig då inser jag:
Vi har överlevt, trots alla hot och faror som min hjärna med hjälp av lätt missuppfattade händelser och en stoor skopa fantasi kokat ihop..WIHOO vi lever!! Jag gör ett glädjeskutt!..
- Trots allt- sånt här gör livet bra mycket mer spännande och meningsfullt, jag längtar redan till morgondagen..
Detta skulle nog dock inte ske i lilla trygga Kalmar, sure, trygghet är en sak men det blir booring i längden.
Min hemstad är booring!...
I want action- även fast ja är som bambi på hal is ute fortfarande efter alla dessa år i en liten skiten bonnahåla!..
Tyvärrr må jag säga..

Nu så ska jag sätta mig i soffan för att rapa sushi och ge LOST en sista chans!
   
       På återseende! *SMACK* ♥