(haha yes, tar upp Emmas gamla smeknamn på mig här- bara för att det låter bättre än Josse/Josefine etc.
i detta sammanhang- känn dig hedrad Emmsan!..)

Så varför denna rubrik?!
Jo nu så ska ni få höra!
"OBS- tänk mina dialoger med seriös detektiv/professor/robot-röst"
"OBS 2: Varning för överdramation och en stor skopa inlevelse och ironi"

Som jag skrev i förgående inlägg så skulle jag och mor min in till stan efter hon slutat jobba vid 16:00.
Allt var frid och fröjd. Som vilken eftermiddag med mamma på stan som helst.
Lite mamma/dottertjafs,lite skratt och dylikt-såklart.
Efter mycket om och men uppsöker jag välbehövligt en toalett.
Så under tiden jag glatt som attan sitter o skiter på Kvasten (köpcentrum) så ringer mammas telefon.
Det var inte jultomten, åh inte pappa eller ngn sådan som man kunde tänka sig.
Nope, det var från Larmcentralen som seriöst meddelade att de kallat polisen till mina föräldras företag.
De ville att vi genast skulle fara dit.
(Åh vad skulle vi kunna göra åt de eventuella tjuvarna frågade jag mamma ska vi vara trevliga och komma inklampande o säga "Tjena killar(eller tjejer),kan ni vara så snälla och stanna här tills farbror polis kommer?"
Eh, nä?! Vad fasen skulle Vi kunna göra?
Men iallafall.
Mamma blev flyförbannad/tjurig då detta inte är första gången.
(Oftast är dt ju bara falskalarm)
Men jag såg chansen i att leka Kitty/Vi 5/Jönssonligan etc.
Min dröm blev besannad.
Jag tog detta på Blodigt allvar.
Mötte tre vänner på vägen till bilen.
Hanterade situationen iskallt.
Sa snabbt hej och sedan ett kallt :
"Vi har tyvärr väldigt bråttom,viktigt uppdrag på G- vi höres kompis!"




Sedan skyndade vi (jag) vidare på stadens gator.
Intog den seriösa rollen, sprang över övergånsstället- mot röd gubbe till mammas fasa.
"Vet du att det kostar 5000 i böter att gå mot röd gubbe?!?" var hennes första kommentar när hon entrade bilen 10 minuter efter mig.
"Tyst mamma, vi kan inte fokusera på detta nu, vi har viktigare saker för oss, starta bilen."

Mamma rivstartade i ren ilska.
Muttrade aaaall the way to firman om detta skitlarm.
Jag själv höll masken.
"Javisst mamma, det är förjävligt, men ta inte för givet att det Inte är en inbrottstjuv!.."
"Vi kan bli hjältar mor min, tillsammans är vi oövervinnliga"
Försökte se det positiva i situationen.
Mamma det negativa.
Väl framme vid firman var allt dött som i en filbunke.
Mamma bröt sig in, jag kunde se från bilrutan i bilen att adrenalinet pumpade i hennes kropp samtidigt som hennes öron skrek av smärta tack vare det oliidligt höga larmet.

Till min besvikelse och lättnad på samma gång så fanns där inte ett spår av någon tjuvusling..
Åh jag som hade velat vara på en Stor blaffig bild på förstasidan av Östran imorgon med rubriken
"Jurran & Supermamman- Rensar tjuvar från vår stad!"
Hjältar för alltid!...
Åååh, det hade varit något det....
*Åh där sprack drömbubblan..*

Den "fina" middagen med mor blev till en
 exklusiv måltid på självaste Burger King
-snabbmat var vi värda efter detta skärrande lilla vardagsäventyr!..


Min enda rikta jakt fick bli så fort jag gått innanför dörrana hemma och jagade en JÄTTESPINDEL med en klädroller.
Jag dödade den djäveln...
Man kan aldrig lita på mig när jag blir upphetsat/rädd.
Jag kanske hade dödat tjuvuslingarna under ren adrenalinkick.
Då hade jag nog fått andra rubriker..
Usch- nä. Nu så ska jag icke spinna vidare mer på detta!..
Sist av allt:

I´m proud of your mother, som offrade din hörsel och för din tapperhet.

Allt från mig ikväll-/Wannabe Kitty/Vi fem/Jönssonligan etc...^^,