Måndag. Ledig måndag. Snart är fanimig den första höstmånaden över.
Klockan tickar fast tiden liksom står stilla..Samtidigt som den bara rusar ifrån mig!
Confusion på hög nivå,blandat med...näe,finner inte orden för tillfället,inte alls.
Åh då måste det vara..något fel..på..mig?! NEJ,på andra...

Har umgåtts med några av de finare människorna i helgen på stan.
Fika,trallandes och en massa snackande o så.

Igår körde jag även bil i trafiken för första gången.
Åh det kändes såå mäktigt! Körde genom min barndomsb
yända hem och parkerade på trädgården.
Det gick superbra och det är så himla roligt!!
Även fast jag kanske satte min mammas hjärta på spel..
Men banne mig,om ett år SKA det vara jag som har körkort!



Jag måste sluta känna stressen över tiden,jag måste börja fokusera på vad som är viktigt.
Jag får inte tappa greppet om mig själv,jag får inte låta Något fälla ner mig till botten igen. ALDRIG
Jag tror jag är för stark för det nu!.. Åh det är jag glad över...

Hur ska man veta vad som är rätt eller fel!?
Vem är det som bestämmer vad som är rätt här i livet?!
När man inte kan lita på sin magkänsla, vad ska man lita på då?!


Som ni kanske kan förstå,har jag inte koll på så mycket,vet inte alls vad som komma skall osv.
Men det kanske är just det,ovissheten som får mig att stiga upp varje dag
-med en glöd och ett léende på läpparna
-eller..bara det faktum att man har hela livet och världen framför sig?!

Jag önskar ändå att dimman från mina ögon kunde försvinna
-på ett annat sätt än genom att förtränga det förflutna.