För sex månader sedan, ett halvt år sedan exakt, prick på dagen var det påskafton, det var en lördag , det var den 7:e April. Spänningen låg i luften här hemma hela dagen, det var inte en vanlig påskhelg, det var inte en vanlig lördag
Stämingen här hemma var nervös, förväntansfull och samtidigt lycklig...  


Min älskade storasyster låg på Danderyds sjukhus i Stockholm, långt i från oss...  Det var nog den jobbigaste & lyckligaste dagen i hennes liv... 

             Lilla Theodor kom till världen!... Klockan var runt 4 på eftermiddagen, vi fick inte veta förräns vid 6-tiden..

Kommer aldrig glömma dagen, när hon ringde för att berätta...  Jag hörde med en gång på Maddes röst att det var något speciellt hon skulle berätta... Hon ville egentligen inte berätta det över telefon men hon kunde inte hålla sig längre, mamma hade redan fått veta.. Jag visste inget men jag hade ju haft mina misstankar sedan i somras.
Jo jag känner ofta saker på mej jag.. Har ett sms sparat från slutet av Juli förra året när Madde & Christian var här nere i 1,5 vecka ungefär, skrivet till min vän Sara där det står:
 Vet du, jag misstänker starkt att Madde och Christian försöker bli med barn!.. Haha...
Varför jag misstänkte detta låter kanske lite märkligt i dina öron.. Men det var sånna här små tecken.. Så som att Maddes p-piller remsa som brukade sticka upp ur hennes necessär syntes inte till..Istället stod det en burk med tabletter "Kvinna" som det stod typ " För kvinnor i fertil ålder, Vitaminer & järn för gravida m.m." .. Mitt hjärta slog fortare. Whatta?, var systra min redan gravid?.. Jag minns att jag sa det där om burken till mamma & min morbrors fru Gun som var här.. Precis efter upptäckten, där uppe i Maddes gamla rum, jag satt vid datorn och spelade The sims.

Mamma och Gun bara skrattade och sa något i stil med " Nää de tror jag inte .. "
Sånna där tabletter kan man äta i vilken ålder som helst, dom innehåller en massa vitaminer och sånt..

 Jag tjafsade inte emot och mina misstankar var fortfarande kvar...

 Ända tills den 21 September då mina misstankar blev bekräftade... Det var tidig kväll och som sagt hörde jag på henne att det var något.. När hon efter ett litet försök till ett vanligt samtal " Hur går det i skolan, vad händer i helgen och så vidare.." Så sa hon tillslut " - Åh du ska ju snart få en ny titel!.... "Huh- mitt hjärta började slå fortfortfort" - Vaaaa neeej är det saaant!?. " Japp- i vår blir du Moster Josse " Åh ja avgav lite glädjetjut och kommentarer som typ.. Guuud va kuul, men shiiit ååååh.. Eller ja vet inte resten av samtalet är ganska suddigt..

Men så fort vi lagt på satte jag mej vid datorn   Hela världen måste ju få veta den stora nyheten!!..
Den första jag skrev till var Sara som lyckligt nog precis loggat in på MSN.. Hon var den första som fick veta.

Jag skakade om händerna och på rösten och mitt hjärta slog fortare än normalt läängde den där torsdagskvällen.

"Jag kan inte fatta det, sa jag bara om och om igen"  Sara sa Grattis åh att hon typ blev lika glad hon o blabla.
shiit va chockad, glad och samtidigt liite besviken på att hon inte hade berättat det tidigare, hon var ju ändå snart i 3:e måndaden!.. Men jag förstod ju varför hon inte hade berättat!..
Åh lättare blir det väl att inte försäga sej när man bor så långt iväg....


Sen började väntan...Syster blev tjockare och tjockare för var gång man träffades, man såg verkligen skillnad varje gång.. Vilken känsla det var att ligga med örat mot systers mage och känna små sparkar.. Jag brukade viska " Om - månader ses vi lilla Theodor..  "  Ja för min nyfikna syster kunde såklart inte låta bli att kolla upp vilket kön det var..     Den 16:e September klockan 09:18 fick jag ett MMS av Christian där det var en ultraljudsbild på Theo med texten "Det blir en liten pojke! Mvh Christian. "   Jag minns att jag var i skolan. Än en gång  slog mitt hjärta fortare än normalt... ( LyckaLycka. Berätta för alla!!..)


 Namnförslagen hade ju börjat för länge sedan. Jag sa med en gång att om det blev en kille tyckte jag han skulle heta Theodor elller Theo. För ett tag sedan hittade jag en gammal skrivbok från när jag var sisso där 9, 10 år där jag listat mina favoritnamn. På "killistan" stod Theodor/Theo på första plats!.. Coolt!. : )

Tiden då syrran var gravid gick så otroligt fort!..Eftersom vi bara träffades sådär en gång varannan ibland varje månad gick ju dom där 5 månaderna SÅ fort. Snart var vi inne i April.. Vi hoppades på att madde inte skulle föda för sent eftersom det skulle köra ihop sig väldigt med våra födelsedagar . ( Madde den 23:e, Mormor den 25:e & Jag den 27:e )     Det var som att Theodor hade hört oss för han skyndade på sig som bara den....


Så närmade det sig det utsatta datumet. Skickade sms till Madde så gott som varje kväll där jag frågade hur hon mådde.. Ju mer det närmade sig desso mer klagor var det på " Ont i magen, sovit dåligt osv.. " Åh jag svarade saker som.. "Aja bara att förberädda sig för värre smärta, snart är det över osv. "


Det utsatta datumet var den 15:e.. Men som sagt skyndade sig Theodor mer än så, så hans födelsedag skulle bli lite mer hans egen , så han slapp dela med oss andra... Den 4:e fick jag ett sms där det stod " Inte många dagar kvar tills du blir moster nu "

3 dagar senare VAR jag moster...  


Tillbaka till dagen för 6 månader sedan, som känns såå länge sedan men samtidigt som om det var igår!..

Mamma hade den bärbara telefonen med sig,  vart hon än gick heeela dagen. Hon var nog mest nervös av oss alla.. Vi försökte fira påsk som vanligt men jag tror nog att vi alla åt lite mindre ägg, sill och janssons än tidigare påskar...

Vid 6-tiden går mamma på toan ( blev några besök, man känner sej ju kissinödig hela tiden när man är nervös?!..)
Innan utbrister hon något i stil till mej och mormor i köket
 " Nääe nu får dom väl ringa snart, nu måste hon väl ändå ha fött?!.. "   
Cirka 2 minuter senare när mamma precis dragit ner byxorna och ska sätta sig på toan ringer telefonen.
Mamma har glömt att ta med sig telefonen in på toan! ( KATASTROOF! ) Jag överdriver inte när jag säger att hon hade haft den med sig HELA dagen!.. Mamma flyger upp från toan igen, glömmer till och med att dra upp byxorna!

Signalerna går fram. Det blir som att tiden slutar att gå, våra hjärtan slår fortare.. Nu är det dags att få veta.. snart så, jag tittar på displayen på telefonen.. Ja det är dom!...
Pappa skriker uppifrån vardagsrummet " Men svara dåå!!!!.. " Jag säger " Neeej ja vågar inte!!! "

Då kommer mamma utspringande i köket  typ hysterisk, med byxorna nere vid fötterna "VAR ÄR TELEFOONEN!!!!?"
Precis då svarar PAPPA!..   Vi hör hur han svarar med ödmjuk röst , ååh va bra , grattis osv..
Mamma blir galen och muttrar för fullt, går runt i köket och när pappa sedan kommer ner. Ja Madde kunde inte prata länge för dom skulle precis åka till BB-hotellet.. Taxin var på väg... Hon skulle ringa sen igen.

Pappa hinner knappt öppna munnen förrän mamma säger MYCKET irriterat " Säg ingenting!!! "

Sen beklagar hon sig över att hon glömde telefonen... Dummadumma.. Jag och mormor skrattar lite åt henne..

Pappa berättar iallafall att allt gick bra.. *pusta ut*  
 
 Sen ringer hon igen. Pratar först med mamma och sedan med mej och sist med mormor. Min röst är alldeles skakis men Maddes låter nästan precis som vanligt!!.. Pigg och glad...
,Så plötsligt hör jag ett ynkligt lite skrik i bakrunden,..   Shit va sjuukt!..
 Jag tar handen för munnen och får tårar i ögonen...   "Nu börjar det nya livet...."

    Lite senare får jag ett MMS från C. där det är en bild på den mörkhårige lille pojken.. Men tyvärr är det en bild som är tagen lååångt ifrån.. Jag tittar och tittar så nära skärmen jag kan, men man ser ju inte hur han ser ut!..

Madde blir lite sur på C. när hon får veta vilken bild han har skickat och skickar sedan en ny närbild..
Alla trängs runt min mobil som med en gång fick byta bakrundsbild från "ultraljudsbilden" till nyfödda, söta lilla Theodor!


 Nästa dag hälsar Theodors farmor och farfar på på hotellet. Farfar hade med kameran och skickar sedan en masas bilder till oss på kvällen.. Dom där bilderna gick sedan på högvarv i skrivarna och bland släkten..

6 dagar senare sätter, nästa fredag sitter jag/nyblivna mostern och mamma / nyblivna mormorn i Silverlinjen
( bussen ) bredvid varandra med ett A4-papper med en bild på Theo uppsatt framför oss mellan säterna påväg till Stockholm, påväg för att träffa vår nya familjemedlem för första gången. Vilken känsla. Jag var nervös!
Jag skrev det till Madde och fick svaret " Du har väl inget att vara nervös för, Theodor bits inte än!..."

Detta var Fredag den 13:e men det blev knappast en otursdag för vår del.. Det första jag tänkte när Madde kom och mötte oss i hallen med lillen i famnen var " Guuud vad LITEN" , Christian som hämtat oss på T-centralen filmade det första mötet, har det hemma avbränt på dvd-skiva.. Ganska så kul!..

 Någon minut senare håller jag i honom för första gången. Jag kunde bara inte rå för att jag fick tårar i ögonen..



  Nästa dag fyller han en vecka och vi går ut på promenad i solskenet.Detta är Theodors andra promenad i livet!..

                         
  Första gången Theodor kom hem till oss var den 4:e maj. För att gå på mosters konfirmation den 5:e maj..
  Yngre än en månad flög Theodor flygplan för första gången.

 Andra gången han kom till oss var i Somras, då stannade han här i nästan 2 veckor..
2 veckor av konstant uppmärksamhet och ompysslande... Inte så lustigt att han var ovanligt ledsen och kinkig i några dar efter dom kommit hem igen..

Tredje gången han var här, och den senaste var förrförra helgen!.. Nästa gång dom kommer hit är vecka 44.
 Min höstlovsvecka, Madde & han ska stanna här i en hel vecka.

 Förrutom dessa besök så har det ju blivit ett antal besök i Stockholm för min, mormors , morfars och morbrors del

  Den förste September döptes han ju och jag blev Gudmor. 

             Idag blir han då ett halvår, 6 hela månader sedan han kom till världen. Jag kan inte fatta det riktigt!..
 Tiden går så fort.. Han har blivit så stor. Men vi har ju så många roliga perioder att se fram emot...
        Jag ser fram emot att få se Theodor växa upp...

                              Jag avslutar denna historia med att säga: Grattis Theodor, våran ängel på 6-månaders dagen!
    

Livet har verkligen förändrats sedan du kom, till det positiva.
                                  

                Jag älskar dig!  Redan när du låg i Maddes mage, nu, då och FÖRALLTID! ♥


                                  
                                          Jag håller i Theodor för första gången!...

                                    
                                  
 
                                                    Älsklingen för två veckor sedan.