Oväntat besök...
Fick jag och mamma minst sagt när vi satt i mitt rum och tittade på första avsnittet av nya SvenssonSvensson ( riktigt roligt att få följa dom igen, lite weird men ändå kul!..^^) Så helt plötsligt när jag tittar mot min halvstängda dörr får ja ser nått som springer genom den och utbrister : En muuuuuuuuuuus!!!!!! Åh drar upp benen fortare än mamma hinner vända huvudet från tv:n mot dörren.
Sen satt ja där med benen under mej, luvan uppdragen över huvudet och händerna för öronen och kände mej allmänt tramsig!.. Men ändå.. Mamma fick gå ut o fixa musfälla o stängde dörren om mej o musen, : Ha så trevligt med ditt nya husdjur , nu behöver du väl inte mej som sällskap längre?!..
Så kommer hon tillbaka ( jovars mammas hjärta slog nog en aning fortare när hon gick över golvet!.. Så lägger hon ner mufällan, o skjuter sakta fram den till hyllan där musen satt under med en rakhyvel som låg på mitt skrivbord, så slår musfällan ihop o ja skriker till o mamma hoppas 20 m upp i luften ungefär..
Åh ja kan inte hålla mej längre... :PAPPA DET ÄR EN MUUUUS I MITT RUM- Vaaa?- DE ÄR EN JÄVLA MUS I MIITT RUUUUM!!.. VA SÄGER DU!?.. - EN MUUUUUUUUUUS, I MIIIIIITT RUUM!!!!!..
Men de visa sen som alltid att pappa som ska verka så tuff är en redig liten mus själv innerts inne, så inte våga han sej ner för trappan för att ta sej en titt på vår överraskande gäst. Nejnej absoluut inte!.. Mamma laddade om fällan och efter ca 10, 15 min och några uppvisningar på mitt så nystädade golv + min loggbok(!) :( Så går musen i fällan, ( en lättlurad liten skit!...) Så börjar den mumsa på ostbiten men fällan går INTE ihop !.. VAFAN. Ja va nästan påväg att ringa efter min kompis Sara så hon hade kunnat komma hit med sin ena katt , så kunde vi släppa in katten i mitt rum o låta den sköta jobbet... Men som "tur" var slog fällan snart ihop, Åh ja o mamma rycker till men andas snart ut av lättnad.. Pjuu , så var det "problemet" ut världen!...
Jag kunde såklart inte låta bli att fota musen o när ja tog mej en närmare titt fick jag nästan lite skuldkänslor: Så sööt den var, riktigt lik min lilla hamster som försvann spårlöst från sin bur och vårt hus för sissodär 2,5 år sedan..
Dom där små svarta, blanka pepparkornsögonen, dom små söta öronen och de långa morrhåren... Aaw vilka brutala , elaka varelser vi är.. Kunde denna lille sak inte få leva, mamma tror dessutom att den var en unge. Fruktansvärt liten och riktigt lättlurad.. Människoskygga brukar dom ju också va ( konstigt!..Ô.o) men denna lille skit gick till de enda rummet med människor och ljud på hela nerevåningen!.. Först fick ja nästan en hemsk känsla: Tänk om de är min hamster som kommer tillbaka , med en svans , eller kanske dens barn.. HAHA de slog mej nu.. Tänk om min lille Zingo kom ut i de fria o träffa en vacker musbrud o fick ungar.. Zingo var ju tam ( ja iaf när han var ny...) Så denna lilla mus som kom o hälsade på idag hade väl fått hans "tama gener o sinnet så han hittade hit, till sin faders familjehem." Han kanske kom för att berätta att Zingo precis har dött, eller lever livet.. Kanske?.. Aa fan så måste de vara, nu äntligen har jag fått reda på det hittils olösta fallet och den varande frågan:
Vad hände med Zingo?
Åååh tack lilla mus för att du löste gåtan och gav mej svaret!.. Jag är ledsen att du skulle behöva gå ett så hemskt öde till mötes.. Men du förstår att vi ville inte ha dej i vårt hus, vi visste ingen annat sätt att bli av med dej , jag vill ha mitt rum för mej själv förstår du, ja hade inte vågat somna inatt om jag hade en oinbjuden gäst där inne vettu!..
Människor är elaka ja vet..Men vi kan inte rå för att vi är så stora men ändå så skraja för ngra små varelser som är mindre än våra händer... Jag är iaf bombis på att du får det underbart där uppe i mushimlen!... R.I.P lilla mus..Eller Zingo den II / Zingo Junior skulle jag herdan efter vilja kalla dej!... Utifall att du nu var Zingos dotter/son...: )
Ja ja hade precis dammsugat så om du kanske ser dammet så är de den lille musen som drog fram det från baksidan av bokhyllan där jag INTE brukar dammsuga speciellt ofta!...
Sen satt ja där med benen under mej, luvan uppdragen över huvudet och händerna för öronen och kände mej allmänt tramsig!.. Men ändå.. Mamma fick gå ut o fixa musfälla o stängde dörren om mej o musen, : Ha så trevligt med ditt nya husdjur , nu behöver du väl inte mej som sällskap längre?!..
Så kommer hon tillbaka ( jovars mammas hjärta slog nog en aning fortare när hon gick över golvet!.. Så lägger hon ner mufällan, o skjuter sakta fram den till hyllan där musen satt under med en rakhyvel som låg på mitt skrivbord, så slår musfällan ihop o ja skriker till o mamma hoppas 20 m upp i luften ungefär..
Åh ja kan inte hålla mej längre... :PAPPA DET ÄR EN MUUUUS I MITT RUM- Vaaa?- DE ÄR EN JÄVLA MUS I MIITT RUUUUM!!.. VA SÄGER DU!?.. - EN MUUUUUUUUUUS, I MIIIIIITT RUUM!!!!!..
Men de visa sen som alltid att pappa som ska verka så tuff är en redig liten mus själv innerts inne, så inte våga han sej ner för trappan för att ta sej en titt på vår överraskande gäst. Nejnej absoluut inte!.. Mamma laddade om fällan och efter ca 10, 15 min och några uppvisningar på mitt så nystädade golv + min loggbok(!) :( Så går musen i fällan, ( en lättlurad liten skit!...) Så börjar den mumsa på ostbiten men fällan går INTE ihop !.. VAFAN. Ja va nästan påväg att ringa efter min kompis Sara så hon hade kunnat komma hit med sin ena katt , så kunde vi släppa in katten i mitt rum o låta den sköta jobbet... Men som "tur" var slog fällan snart ihop, Åh ja o mamma rycker till men andas snart ut av lättnad.. Pjuu , så var det "problemet" ut världen!...
Jag kunde såklart inte låta bli att fota musen o när ja tog mej en närmare titt fick jag nästan lite skuldkänslor: Så sööt den var, riktigt lik min lilla hamster som försvann spårlöst från sin bur och vårt hus för sissodär 2,5 år sedan..
Dom där små svarta, blanka pepparkornsögonen, dom små söta öronen och de långa morrhåren... Aaw vilka brutala , elaka varelser vi är.. Kunde denna lille sak inte få leva, mamma tror dessutom att den var en unge. Fruktansvärt liten och riktigt lättlurad.. Människoskygga brukar dom ju också va ( konstigt!..Ô.o) men denna lille skit gick till de enda rummet med människor och ljud på hela nerevåningen!.. Först fick ja nästan en hemsk känsla: Tänk om de är min hamster som kommer tillbaka , med en svans , eller kanske dens barn.. HAHA de slog mej nu.. Tänk om min lille Zingo kom ut i de fria o träffa en vacker musbrud o fick ungar.. Zingo var ju tam ( ja iaf när han var ny...) Så denna lilla mus som kom o hälsade på idag hade väl fått hans "tama gener o sinnet så han hittade hit, till sin faders familjehem." Han kanske kom för att berätta att Zingo precis har dött, eller lever livet.. Kanske?.. Aa fan så måste de vara, nu äntligen har jag fått reda på det hittils olösta fallet och den varande frågan:
Vad hände med Zingo?
Åååh tack lilla mus för att du löste gåtan och gav mej svaret!.. Jag är ledsen att du skulle behöva gå ett så hemskt öde till mötes.. Men du förstår att vi ville inte ha dej i vårt hus, vi visste ingen annat sätt att bli av med dej , jag vill ha mitt rum för mej själv förstår du, ja hade inte vågat somna inatt om jag hade en oinbjuden gäst där inne vettu!..
Människor är elaka ja vet..Men vi kan inte rå för att vi är så stora men ändå så skraja för ngra små varelser som är mindre än våra händer... Jag är iaf bombis på att du får det underbart där uppe i mushimlen!... R.I.P lilla mus..Eller Zingo den II / Zingo Junior skulle jag herdan efter vilja kalla dej!... Utifall att du nu var Zingos dotter/son...: )
Ja ja hade precis dammsugat så om du kanske ser dammet så är de den lille musen som drog fram det från baksidan av bokhyllan där jag INTE brukar dammsuga speciellt ofta!...
Kommentarer
Trackback
