Sommarbris

Heej!

Skulle ha uppdaterat innan idag men har varken haft tid eller lust...
Vaknade vid klockan tio. Käkade frukost,klädde på mig,smörjde in T. och så gav vi oss ut på en promenad runt Råsundasjön. V A R M T. Svar ja. Men skönt. Var ute i över en timme. Behövdes...

Gick in och käkade lunch. Sedan gick vi ut på lekplatsen igen.
Vi hade gungat,lekt i sandlådan,snurrat, åkt rutchekana och så satt vi där nere i änden av rutchekanan och tog det lugnt...
Då hände det som man fruktar... Theo stoppade in en sten i munnen
(inget ovanligt, men annars spottar han alltid ut den med en gång...)
Den här gången kom det aldrig ur någon sten (vad jag såg, hörde eller märkte), jag tryckte förtvivlad på hans kinder och stoppade in mina fingrar i munnen på honom- ingen sten,han blev ledsen och la sig på rygg, såg hur han svalde...
Jag fick smärre panik. Höll kvar lugnet, men kände samtidgt förtvivlan inombords
(Såg lilla T. på ett operationsbord framför mig- hur jag skulle tycka att alt var mitt fel!.."
,gick raskt in med min älskade bebis i famnen.
Det kan tilläggas att stenen var ganska stor...

Madde ringde till barnavårdscentralen- de sa att det inte var någon fara.
Den kommer att komma ut naturlig väg.
Förhoppningsvis, om han inte får värsta magsmärtorna om några dar vill säga..
Men nu så är det ju inte ens säker att han svalde stenen. Tanken på att inte veta gör mig galen.
Åh den där känslan av maktlöshet som skulle infinna sig Om det nu hade gått illa.
Att han hade satt stenen i halsen och inte hade fått någon luft.
Jag hade Aldrig förlåtit mig själv.

Jag hade grymt dåligt samvete redan nu, när det egentligen inte hände något.
Men tankarna om Hur lätt och fort det skulle kunna gå, får mig att må illa.
Fy!... Smågrät i några omgångar, pratade med mamma
-fick till och med en knäpp och började plocka upp stenar som såg farliga ut på lekplatsen här utanför
"Det är ju livsfarligt, kan dom inte ha sand där små barn ska leka?!.."

           
                         "Bild: Tagen av mig i Fiskebäckskil"

Okej, jag lärde mig några saker av den här händelsen iallafall:

Om det händer igen, va lugn och börja inte trycka på kinderna/halsen och låta hispig som jag gjorde idag tack vare osäkerhet över hur jag skulle hantera situationen. Prata lugnt och försiktigt. Är jag lugn,förblir han lugn.
Man ska inte lämna blicken från små 1-åringar, inte ens en minut!...
(Inte för att jag gjorde det idag, men jag har ju insett nu hur fort det kan gå!...)

Efter att jag lugnat ner mig lite, insett att allt gått bra och att jag inte behöver ha dåligt samvete
(fast lite har jag fortfarande..) så åkte jag med sis till Ica MAXI Solna.
Där inne tillbringade vi 2 jäkla timmar! Åh lämnade stället Nästan 2000 spänn fattigare- Yey!
Kan tillägga att vi storshoppade till Skärgården där sis och co ska stanna i 2 veckor!...

Väl hemma igen så badade jag Theodor sedan så käkade jag Icas goda,egna mozarellapizza för 19:90
och sis och chris käkade take-away thaifood.
Sedan dess så har jag/vi kollat på tv, CSI blandannat och käkat en del godis...

           Ska göra ett nytt inlägg med bilder från Västkusten nu!...

Tillsist så måste jag bara säga att jag verkligen:
Älskar min söta,underbara lilla systerson och Gudson Theodor! ♥
And I will always do!...

Han är min lilla glädjekälla,mitt hopp och mitt solljus i alla väder- fint va?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se