july 17h

nattsnack-fnatt.


Morsning!
(kan man ens säga så på kvällen?,aldrig fattat innebörden av morsning om ja ska va ärlig..)
Äh! Hej försjutton! Jag som älskade att blogga..Det var slutmålet på dagen..
Att sammanfatta dagen i bild och text.
Det brukade vara min stora passion,min terapi,mitt sätt att analysera,uttrycka mig och få utlopp av känslor och tankar i ord och bild. Jag älskade det. Jag kände mig inte fulländad utan det
-
en dag utan bloggning var ingen riktig dag.
Jag såg bloggandet som ett sätt att få mina spralliga,fantasifulla fingrar nöjda
 och min snurriga,proppfyllda hjärna att slappna av.
Inte som ett nödvändigt ont.



Varför slutade jag? Varför kändes det inte meningsfullt helt plötsligt?
Varför saknar jag det inte?
Varför får jag fortfarande dåligt samvete för att jag inte bloggar?
Varför återvänder jag dock hit ibland,känner sting av saknad? Känner mig hemma här..
Vill blogga..Men känner inte den rätta Glöden. Kan jag hitta den igen?

Jeez,bara för att det var en sådan stor del i mitt liv,kanske för stor del?!
Andra saker kom i vägen o blev mer betydelsefulla..
Kanske...Men jag vet en sak. Jag ska inte blogga om det inte känns rätt..
Jag ska inte blogga bara för att jag Borde..Bara för att folk tjatar..
Bara för att det "alla andra" bloggar.Bara för att. Nojnojnoj...

Jag ska blogga för att jag helt ärligt och bokstavligt talat mår bättre av det.
BLOGGNING=rena rama hälsokuren för min kropp och själ!

Jag borde sluta med skräpmaten,jag borde äta mer grönt och vitaminrikt
-jag borde börja träna mer..
Jag borde börja ta hand om mig själv,på riktigt.jag borde börja blogga!..
Så många borden
,jag SKULLE ju inte börja blogga för att jag Borde
-jag ska inte börja ta hand om mig själv för att jag Borde utan för att..Jag behöver det, I think.
Jag är lat..Jag står och stampar på samma gräsplätt.
Livsnjutare låter mer softifikerat och snällt..

Men den nakna sanningen är,jag kan "äntligen" stå för den själv:
Jag är lat och ohämmnat komplicerad på alla sätt och vis,men behöver en nystart.

Vem kan ge mig en spark i arslet?!...Om inte jag själv..
Det är inte lätt att ge sig själv en spark där bak,rent av omöjligt..
Men med hjälp från dom som finns där,som faktiskt bryr sig..
Så klart det går-Allting går,allting löser sig. Om man bara vill!
Jag är redo,jag vill!..

På återséende kära,söta ni! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Bloggtoppen.se